svenssonfucker

Ja då var det dags igen tyvärr :/
Jag ska försöka berätta så gott det går så alla förstår.
De började en vacker dag ahha ne jag skojar bara. I lördags skulle jag och min pojkvän på en 30 års fest jag hade taggat hela dagen lockat mitt hår och gjort mig jätte fin.
Medans jag står i badrummet och fixar det sista skriker jag ut till mattias att han skulle gå ut med hunden.
När jag kommer ut frågar Mattias mig om vi ska åka och jag frågar givetvis tillbaka
- Har pongo varit ute?
Han hade inte hört mig så jag tog pongo i kopplet och gick ut.
Rundan gick bra tills sista lilla baken precis framför våran dörr.
Pongo fick syn på en katt som ligger och trycker på grannens trappa, självklart ser jag inte katten och är inte alls berädd på att han tar fart och börjar springa.
Jag står som sagt mitt i backen och är helt oförberädd på detta och trillar med ett väldans knak i benet.
Jag lägger mig på rygg och skriker/ gråter / gapar ja allt man gör när man har så ont att man knappt får fram något ljud alls.
Jag ligger där ett tag innan Mattias kollar ut genom fönstret och fick syn på mig. Han kommer ut och ser mig ligga där och skrika och gråta.(Pongo sitter ijämte och piper)
Han hjälper mig upp och frågar vad som har hänt, jag drar hela historien med gråten i min hals. Man kan undra om han ens hörde ett ord vad jag sa.
I alla fall han hjälpte mig in och jag satte mig ner och såg min fotled bara svullnade upp mer och mer.

Vi väntade en stund men övervägde sen att åka in till akuten i stället för festen. Väl inne på sjukhuset så fick jag nog vänta ca 3 timmar innan jag fick något mot värken sedan ytterliggare 2 timmar för en läkare att komma.
Hon kollar på foten och säger:
- Ja ehm detta är nog bara en stukning men jag tycker vi tar ett par bilder för säkerhetens skull.

Jag blev lugn igen och tänkte att kanske skulle man hinna till festen i alla fall :)
Ack så fel jag hade....
Jag väntade 2 timmar till kom upp till röntken..... 2 timmar på svar.... Läkaren kom nu igen in i rummet och sa:
Hejsan! Du jag hade väldigt fel, det är så att bilderna visar att du *massa konstiga ord*... det menas att du har minst två frakturer påbaksidan av fotleden/hälen. Desutom har det som håller ihop dina smalben därbak lossnat/gått sönder så det är ingen som håller ihop dessa så vi måste operera annars kommer du aldrig kunna stå stabilt på benet igen..

Gud vilken klump i magen... Vad skulle hända nu?
Jag fick vänta ca 1 timme till och så la de ett provosoriskt gips bara för att hålla foten/ benet så rätt som möjligt.
Jag läggs in på en avdelning och de sätter in drop i armen eftersom man ska fasta innan operation. Jag får också väldigt mycket smärtstilladnde bla morfin. Jag vaknar flera gånger under natten och har exrema smärtor efter mycket om och men fick jag sova någon timme.
De väcker mig på morgonen och säger att jag måste duscha i någon antibaktriel sak eftersom man ska vara så ren som möjligt under operation. In i duschen och på med anti skiten som gjorde min hud torr som fan och det kliade as mycket. Sjuksköteskan kommer in och säger att de nu bara väntar på en ledig tid sedan ska jag åka ner. Där låg jag i mina fina operationskläder och kliade sönder mig. Jag ligger där ca 2 timmar så kommer en annan sköteska in och säger:
Jaha Pernilla nu är det såhär att överläkaren har kollat och han tycker inte vi ska operera. Utan du får gå hem idag.
Paniken dränktes över mig.. hur fan skulle jag klara mig hemma? och hur vad skulle jag stå ut med smärtan? borde de inte fatta att om man får dubbla doser morfin men fotfarande har ont att det kanske är något mer?

En ny sjuksköteska kommer in efter ca 30 min och säger:
Jag tycker du ska stanna här inatt du har ju fotfarande mycket ont.

"Nehe tycker du?"

Trevligt säger jag tillbaka jaa det kanske är bäst så.

Den natten var lika smärfull som natten innan inget förändrades och då var det ändå måndag.

Läkaren kommer även in denna dagen och säger:
Okej Pernilla idag  kommer vi gipsa din fot/fotled/ben. Sedan kommer du få åka hem.

Ja vad ska man göra?
Ligger där ett bra tag innan en sköteska kommer och hämtar mig och "kör" ner sängen till gips salen.
Väl nere i gips salen:
sköteska: Hejsan Pernilla! de är vi som kommer gipsa dig idag. vad vill du ha för färg på gipset? röd, grön, lila, vit, blå ?
Jag : ehm ta röd?
sköteska: bra då tar vi glitter på med så blir det riktigt fint.
Jag : ja visst...
En manlig sköteska kommer in i rummet...
Manligsköteska: Jaha det är jag som också ska vara med och gipsa...
Han går till datorn och börjar kolla... han säger sedan
Ehm jaha? hur ska vi... hur?  ehm vad? han läser raderna på datorn en gång till... jag tror inte vi ska gipsa....
undra om vi ska ha foten i 90 grader med...
Han går ur rummet och går iväg...

Jaha detta var ju trevligt tänkte jag ....vad är det som händer egentligen.
Manliga sköterskan kommer tillbaka
- Vilken tur du har Pernilla du behöver inte gipsas utan vi ska sätta en ortos.
-ehm jaha? och det är ?

En ortos är som ett tyg gips som hålls av en platsskena med band som håller fast.

Manligsköteska:
- Du kommer ha denna i 6 veckor sedan är det nog läkt. Du får ta av den när du sover och när du ska duscha du får också belasta benet så mycket smätan tilllåter.


Jag bara sa okej men jag tänkte för mig själv ... hur fan ska detta kunna läka?


Åker tillbaka till avdelningen och en sköteska kommer in
- du får absolut inte stödja på benet eller något sånt...Jag frågar även här hur lång tid det kommer att ta innan jag kommer att kunna stå på benet igen.. 8-9 veckor berors lite på...hon berättar lite mer bla bla bla.

Jag ligger där har fotfarande lika ont, natten lika dan.

Tisdag

Jag har fotfarande lika ont får lika mycket smärtstillande...

Läkaren kommer in på rummet.
- Hej hur mår du ?
- jag mår as kasst, de gör as ont
- vart gör det ont?
- i hela benet /foten'!

Hon trycker och känner lite... hm...

- jaha Pernilla vi får nog skicka dig till ett ultraljud.

- okej


Men gud vad är det nu tänkte jag ...


Åkte upp till ultraljudet där vi kollade hela benet... ja det var som läkaren misstänkte
en blodprobb nej fel av mig inte en utan två...
Herre gud ska detta aldrig ta slut?
  väl tillbaka till avdelningen frågar jag läkaren vad man ska göra nu.
LÄkaren:
Du kommer behandlas med något som heter waran detta gör så ditt blod bli tunnare. Du kommer först få det genom sprutor varje dag i minst 8 dagar plus tabbleter sedan tar du bara tabletter. Du kommer också behöva ta blodprov varje dag i början sedan en gång i veckan..varanan vecka... en gång i månaden men du kommer behöva äta tabletterna varje dag. Du får inte göra något som kan innebära någon risk att få slag på kroppen då du kommer ha jätte lätt för att blöda.
Du ska vara jätte försiktig med att få sår som böder då ditt blod inte kommer levra sig så bra så de slutar inte blöda.
Du kan dricka kanske någon gång men inte alls ofta då ökar blödningsrisken.
Du kommer aldrig kunna ta p-piller så du måste hitta ett annat preventinmedel.
Du ska absolut inte röka.
Du kommer också få ett halsband som det står att du äter waran på eftersom om någon olycka skulle inträffa måste de veta att du äter det läkemedlet.

Nu när du ska åka hem så ska ni får ringa och be de på ryhov att boka en röntken inom 2 veckor. Ni ska alltså inte utesluta operation ännu. de kan bedömma på ett annat sätt och det kan ha ändrat på sig-


Mycket att ta in ... men vad ska man göra?


Onsdag

Min mamma kom och hämtade mig idag :) så himla glad för  att  få åka hem ett tag även att det är hem till mamma och pappa.. jag ville bara slippa sjukhuset.
Fick åka förbi apotekek och köpa medecin för nästan 900 kr!
Det är många... skriver om dem imorgon..

Detta händer i morgon
En läkare kommer ringa från ryhov i morgon och bestämma när blodproven ska vara.
Mamma får ge mig en spruta innan hon åker till jobbet
Mamma ska ringer sjukhuset och boka tid till röntken


Visst är mitt liv underbart just nu?